Orsaken till den långa väntan är helt enkelt att det helt enkelt inte funnits något att skriva om. Jag skulle förvisso kunna skriva några spaltmeter om hur roligt all väntan och förtvivlan varit. Att det saknas så otroligt mycket materiell och att NBG är bortprioriterat för FM. Vi är malajer helt enkelt.

Brigadgeneral, chefen för NBG, Stefan Andersson, var på besök på Trängen, och fick under de få minuterna uppfattningen om att han var en väldigt empatisk människa.

Under veckan ska vi ut på vår första övning. Det kan bara bli bättre.

En hel vecka med traumautbildning, på vackra Känsö.Föreläsningar avlöste varandra. Cirkulatorisk svikt, sepsis, brännskador, skottskador, splitterskador och högenergivåld.

ASF-sjukvårdare (akutsjukvård i fält) med en 15v utbildning var tillsammans med specialistsjuksköterskor och överläkare. Det blir självklart svårt att hitta en nivå som passar alla. Till stor del väldigt bra föreläsningar, och en förmiddag ägnades åt praktiskt omhändertagande.

Som avslutning bjöds det på kräftskiva. Det var kräftor, räkor och krabba. Det är sällan möjligheten för att äta sig mätt på dessa skaldjur infinner sig. Med ett par glas vin till var detta den stora höjdpunkten. Det har varit väldigt trevligt att ta del av den otroliga kunskapen som funnits.

Detta känns väldigt bekvämt nu. Smekmåndaden är över. Det blir mer som ett jobb. Både på gott och ont. Hösten kommer att vara fartfylld. Lära sig all materiel, resa tält, sjukvårdsövningar, kompani & slutövning. Massor av fys och skräpmat. Soldatliv helt enkelt.

Avdelning, Halt! Två led linje. Mot mig, framför mig.

Nu stannar vi upp ett tag. Tid för reflektion. Vad gör jagg här egentligen? Varför är vi här? I en helt ovetenskaplig studie så kan jag dra slutsatsen att samtliga är här för sin egen skull. Antingen kan man helt enkelt inte få bättre, vill ha något annat att göra, tycker att det är "tufft" eller tror att detta blir en merit inför kommande yrkesval (Polis, brandman, utlandsmission etc).

Vi blir utbildade för ingå i en beredskap, och kunna placeras nästan varstans i världen. Nu pratas det mycket om Afrika, men ingen tror på att vi får åka ut. Huruvida det blir afrika, europa, asien eller sydamerika så måste detta, att ingå i beredskap, vara välmotiverat.

Att det då är tufft, roligt eller spännande räcker inte. Jag tycker inte det är värt risken att komma hem i likkista för de motiven. Det måste komma inifrån, viljan att kunna göra en betydande insats som banar väg för fred.

Detta har jag fått tänka mycket på under tiden i Göteborg. Varför jag är här. Jag har självklart funderat på varför jag vill ingå i under flera månader, men hur är det just nu egentligen? Jag är snart klar med mina studier, och har lätt att få arbete som exkluderar AK5. Men det är helt klart inte lika roligt på ett vanligt jobb. Det är inte lika spännande. Jag lär mycket inte lika mycket och räffar inte lika mycket människor. Men den osjälviska inställningen har jag tyvärr inte sett

hoss mig. Jag gör detta för egen vinning. Det är inte för barnen i afrika, Sverige eller EU. Utan det är enbart för mitt självförverkligande. Det är många som tänker i samma banor. Men är det fel och hur fel är det? Det blir inte många kvar om vi uteslutar alla, varken officer eller soldater.

Men självklart används detta som en främsta anledning, att göra en insats är viktigt. Att få hjälpa till. Det kommer också mycket i efterhand, från media, reklam osv. Men det är inte huvudsyftet, utan en skenmanöver. Om inte, så hjälper vi folk och gör en insats för får egen vinning skull, för att döva vår ego eller få ut mer energi av det. Alla bör tänka ordentligt kring varför man gör detta. Det spelar ingen roll om du är soldat, bankman, säljare eller dagisfröken. Vi lever bara en gång.
 
Högervänster om!
Marsch!

Känsö är en liten ö i Göteborgs skärgård. Med stridsbåt från Kärringberget kom vi fram till ön, som tidigare använt som karantänstation på 1700-talet. Idag används ön främst för medicinsk utbildning inom försvarsmakten.
Under veckan har en kurs i BATLS, Battlefield Advanced Trauma Life Support. Vi lär oss således att på ett systematiskt sett omhänderta krigsskadade i fält. För mer info läs http://www.ciomr.org/en/service/res/MilTC/batls .

Klantigt, FM.

I och med att vi är ANSTÄLLDA av försvarsmakten och inte VÄRNPLIKTIGA så gäller naturligtvis inte samma regler. Om vi blir beordrade att bära vapen nattetid så ska vi givetvis ha ersättning för det. Det är vår lediga tid som går till att arbeta. Vi kunde inte gå på toaletten, duscha eller göra någonting annat utan att bära vapnet alternativt be någon annan passa den. Vid frukost behövs vapenpost.

Nu får försvarsmakten betala ett dyrt pris för den stora missen med att inte låsa in vapen nattetid. 20 timmar extra arbetetstid, om det är i pengar eller semester får vi se på kollektivavtalet. En stor groda och skattepengar som går till spillo. Men mig gynnar det.

Hygien

Dessutom hölls föreläsningar kring hygien. Stundtals  intressant med duktiga föreläsningar om mikroorganismer, kontaktsmitta, vikten av hygien. Ärligt talat minns jag inte sådär jättemycket. Jag har haft många liknande föresläsningar senaste åren.

Nästa vecka är vi på fastlandet i Gbg. Mer information om det senare!

Detta har varit en typisk "lumpen-vecka". Flera timmars inventering av ambulansen (Sisu XA 180), både fordon och sjukvårdsmateriell. Att sitta bak på vagnen är ingen höjdare. Jag blev lagom spyfärdig under terrängkörningen, undrar om primperan eller postafen hjälper? Det ska bli spännande att se om jag lyckas komma över illamåendet.

Enskild soldats strid och stridspar var roligt att utföra igen, det var några år sedan sist. Lösskjutning på pappfigurer är alltid trevligt! Trestegsprincipen, ansatsvis framåt, ja det blir en nostalgisk känsla och jag börjar känna mig väldigt gammal. Det var ju så länge sedan! (4 år).

Slutligen var det sjuktbanan som gällde, vapen samt fordonvård. En riktig lumpenvecka alltså.

Som kontraktanställd soldat ställs det vissa krav på dig. Ett av kraven är att fysiken ska nå minimikraven. Oavsätt tjänst så har du dessa krav för att få delta i utlandsstyrkan.

Att kost och fysisk aktivitet hör ihop är ingen nyhet.
"För att kunna tillgodogöra dig träningen, orka med dina arbetsuppgifter och
må bra är det viktigt att du äter och får i dig vätska så att balans finns mellan
intag och vad du förbrukar (utgifter)." (försarets träningsdagbok)

Detta är inte problemet. Vi äter när vi är hungriga och dricker när vi är törstiga. So far, so good.

"Det är inte bara mängden mat utan också sammansättningen som har
betydelse. Detta uttrycks som energiprocent (E%), dvs fördelningen av energi
från näringsämnena kolhydrat, fett och protein.

Behovet av vitaminer och mineraler täcks om man har ett energiintag med
rätt procentuell fördelning enligt rekommenderad sammansättning och som
motsvarar energibehovet." (försarets träningsdagbok)

Det är här jag tycker vi har ett stort problem, med tanke på vad de flesta äter. Enligt kompaniordern är det förbjudet att tillaga mat i pentryt. VI har tillgång till microvågsugn, kyl och frys. Tänk er 20-åringar som tränar hårt, och inte har någon morsa som lagar maten. Och inga tillagningsmöjligheter. Gissa vad som äts då? INFÖRSKAFFA GENAST TILLAGNINGSMÖJLIGHETER OCH FÖRELÄSNING KRING KOST & HÄLSA!

          Fan vad gött!

Andra veckan har främst handlat om föreläsningar samt fys.

Säkerhet

En föreläsning om säkerhet hölls under veckan. Där togs bland annat bloggandet upp. Om försvarsmakten (eller någon annan) tycker något jag skriver är olämpligt så får ni gärna höra av er. Eller bilder jag ev. lägger upp.

Genusperspektiv inom försvaret

En tre timmars föreläsning hölls under veckan. Det pratades om hur bra information kvinnor kunde ge oss, bland annat vid patrull. Så som att soldaterna i Mazar-e Shariff inte kunnat veta att det skulle vara ett bröllop i staden med 700 gäster, många från landsbygden som är på beösök. Nu bor det över 300 000 människor i staden. En ökning med 0.2% lär knappast märkas..

En film, "Weapon of war" visades. Den handlade om  sexuellt våld i Kongo, där soldaters perspektiv angående övergrepp på kvinnor och barn skildrades.

Preventivmedicin

En föreläsning om  livsmedelshygien, vattenhygien, livsmedelsburna sjukdomar, vektorbundna sjukdomar. Absolut inte äta Afrikansk mat från gatan. Håll er till NBG-mat! Jo tack, rations är gott!

Det har varit en intensiv dag. Ialf under e.m Dagen började med fri fys där jag sprang strax över 2km. Det var längesen jag gav 100% på den distansen och jag blev sådär lagom trött. Därefter väntade läkarbesök med provtagning, hörsel & syntest.

Efter lunch for vi iväg för till "gaskammarn" för att testa gasmasken i koncentrerad tårgas. Utbildningen hade väldigt god struktur, en genomförandeplan direkt tagen ur skolboken. Efter det väntade en 2km marsch till CBRN-banan där brandutbildning genomfördes. Vi fick testa på att släcka en brinnande docka med hjälp av en brandfilt och släcka en brand med kolsyresläckare.

Som avslut var det marsch tillbaka till regementet, en sträcka på 8km. Det var 3.5 år sedan som jag sist gick så långt med packning. Det kändes som lumpen igen.

  Sanering efter tårgastest.   Brinnande fordon   Brinnande Johansson

  Ak5:or på led